Att lyssna

Från dagens läsning av Dietrich Bonhoeffer:

På samma sätt som Guds kärlek till oss börjar med att vi lyssnar till hans ord,
så börjar kärleken till våra systrar och bröder med att vi lär oss lyssna till dem.

Flerdimensionell

Jag har en förkärlek till musik som både har en mjuk sida och en hård sida, t ex en mjuk röst till hård musik, det gäller även till viss del med människor.

Människor som vågar visa ömhet och empati samtidigt som det finns en fasthet, något orubbligt med blir liksom flerdimensionell. Jag tänker att om man har dessa ytterligheter har man även de olika nyanserna däremellan, något som jag ser som eftersträvansvärt.

I detta vill jag själv möta människor nyfiket och när relationen djupnar vill jag försöka möta människor som min förebild, med Nåd och Sanning.

I vilken grad jag kan göra det, beror på hur mycket jag älskar den jag möter. 

Vardagsrums lyrik

Tänk på:
Livets korthet,
Dödens visshet, 
Evighetens längd.

Detta stod det på en bonad som hängde i min farmor och farfars vardagsrum, mitt emot TV:n, som någon form av kontrast till ytlighet, lättsinnighet och underhållning. Liksom två poler som Livet utspelar sig emellan.

För min farmor och farfar var dessa två poler levande, samtalen kring köksbordet rymde dessa två och allt som fanns däremellan. Ofta handlade det om människors väl och ve, men aldrig lättsinnigt eller nedlåtande, utan i vördnad och nyfikenhet, både på livet, människorna och världen runt oss. Bonadens budskap sattes ofta i relation till deras tro, där svaren och framförallt tryggheten fanns inför Livets stora frågor.  Speciellt efter att farfar gått bort och i de långa samtalen jag fick tillsammans med farmor många år efter detta. Inte samtal i vemod, bitterhet eller nostalgi utan nyfikna, framåtblickande samtal, som ofta slutade med de tacksamma orden, "Vi har det allt bra.".
Ord som satte bonadens budskap i relation till TV:ns nyheter. 

...lugnt mot det osannolika.

"Börja med det omöjliga. Fortsätt lugnt mot det osannolika. Inga bekymmer, det finns åtminstone fem utgångar"

Daniel Berrigan, egen översättning.

Det omöjliga:
En Manlig förebild,
Far till många,
Lärare utan stress,
ödmjuk Kristen.

Det osannolika:
Asket,
Ensamhet,
ett fördomsfritt Seende
och förvandlat Sverige.

Vägmärke

"Han hade intet behov av det skydd mot löjet som andra söka i ett delat ansvar,
därför att han ägde en tro som avstod från bekräftelse."

Dag Hammarskjöld

...och den ljusnande framtid är vår?

"Dina hörlurar är större än min framtid" 

Gymnasieelevens spontana reaktion på min hörlurar.

...söker ett hemland.

Tänk att flyta sommardagar
Doften av asfalt i ditt hår
Alabamas blinda pojkar sjunga
Tänk en gospelbåt

Tänk nånstans där man inte ifrån
Tänk att vakna varje dag som ny
Zagajewskis vackraste rader
och blått blod till alla dom som vill ha

Tänk körsbärsfärgen när det blommar
Tänk fregatten ett stenkast därifrån
Tänk att lämna just när dimman kommer
Tänk städer som är dina allihop

Tänk att alltid va på väg...

Tänka att flyta sommardagar
Doften av asfalt i ditt hår
Tänk en ängels vinge fladdra till nånstans
Som sagor som du knappt kommer ihåg

Tänk regn över raffinaderierna
Å predikanternas frommaste ord
Sjung skepp, kommer utanför ditt fönster
Just där floden vänder om mot Salvatore

Tänk att alltid va på väg...

(Thåström - Alltid va på väg)

Heb 11:13 - 16

Coup de Grace II

Om inte vetekornet faller ner i jorden,
Om inte trädet låter löven fall om hösten,
Om inte människan ger sin vilja till den Högre,

Blir ensamhet, svaghet och tillkortakommande bestående...

Under konstruktion

Från Hjärta utgår Livet enligt Ordspråksboken,
Liv levs från insidan och ut,

inte utifrån relationer, omständigheter, samhälle eller genom andra,
utan genom övertygelse, intentioner, tankar, värderingar,

vad Hjärtat är fullt av säger munnen enligt Evangelierna,
våra Ord blir en våg där våra Liv vägs,

våra Ords mening är Livets beståndsdelar,
Orden avslöjar Hjärtats innehåll,

frågan blir således:
Vad finns i Hjärta och hur kom det dit?

Reflektion över skolans värld

Jag är lärare. I en skola. I en småstad.

Skolan; kritiserad, analyserad, undersökt, debatterad...

...och dessa stackars elever, som går i denna skola. Hur skall de förhålla sig till denna skola? Vad skall de tycka, känna och förvänta sig av sin skola?

Hur skall det gå bra för mig, i en sådan skola?

I det jag skrivit ovan ligger något farligt och förödande för eleverna på varje svensk skola. En osäkerhet, ovisshet om den skolan jag går på, är bra eller dålig.

För elever är inte dumma. Barn är inte dumma. De hör vad föräldrar säger, vad vuxna säger, vad lärare och politiker säger.
"Skolan är inte tillräckligt bra, och eleverna är inte tillräckligt bra", sjunger vuxenvärldens kör.

Vad skapar detta hos elever?

Det skapar osäkerhet i elevernas miljö, och det skapar osäkerhet i eleverna...

...en osäkerhet, otrygghet som hämmar inlärningen. Med osäkerhet både i och runt sig blir eleverna inte i första hand inriktade på att kunskap och att lära sig i skolan...

...utan de vill i första hand skapa trygghet runt sig.

Denna trygghet söker de inte främst i vuxenvärlden utan bland jämnåriga, för vuxenvärlden har redan dömt ut både deras miljö (skolan) och eleverna själv, med att deras resultat är för dåliga.

De blir helt enkelt utlämnade till sig själva och varandra både i skolan och med sina skolresultat. Och vart det slutar vet vi och det vet PISA också.

Och lösningen då, vad är det?

Uppskatta; först barnen/eleverna, sedan skolan, rektorer och läraren,

...och glöm för alltid i världen inte att uppskatta föräldrarna som skickar det dyrbaraste de har till oss i skolan.