torsdag 1 december 2016
lördag 26 november 2016
Before the Light of Dawn / Inför Gryningens Ljus
As seasons change from winter to spring, the night turns into morning,
A light will shine, for Those who live in darkness.
A light shall shine forth, for Those who walk in the shadow of death.
Where fear now prevails, there shall be no more darkness.
But I´m nervous before the Light of Dawn.
Som vinter övergår till vår,
går natten över till dag,
Ett ljus kommer att lysa, för dem som bor i mörker.
Ett ljus skall lysa för dem som vandrar i dödens skugga.
Där rädsla nu råder skall det inte finnas något mörker mer.
men Jag känner ängslan inför gryningens ljus.
tisdag 15 november 2016
söndag 6 november 2016
Tidens slut enligt Merton
Tidens slut är en tid utan plats
När slutet närmar sig finns ingen plats för naturen. Städerna tränger bort den från jordens ansikte. När slutet närmar sig finns ingen plats för stillhet. Det finns ingen plats för den goda ensamheten. Det finns ingen plats för eftertanke. Det finns ingen plats för uppmärksamhet, för insikt om vår belägenhet. I den yttersta tiden finns ingen plats för människan.
Tidens slut är den tid när demonerna intar hjärtat (de ger sken av att vara gudar), så att människan inte finner någon plats för sig själv hos sig själv. Hon finner ingen plats att vila på i sitt eget hjärta, inte för att det är fullt utan för att det är tomt.
För eskatologi är inte finis (slutet) och straff, räkenskap och bokslut. Det är inte en sista flätning när alla möjligheter är uttömda, utan den första smaken av en verklighet som övergår allt man kan föreställa sig.
Men vågar vi tro det? ("De trodde att han skämtade!")
Thomas Merton, mitten av 1960-talet
När slutet närmar sig finns ingen plats för naturen. Städerna tränger bort den från jordens ansikte. När slutet närmar sig finns ingen plats för stillhet. Det finns ingen plats för den goda ensamheten. Det finns ingen plats för eftertanke. Det finns ingen plats för uppmärksamhet, för insikt om vår belägenhet. I den yttersta tiden finns ingen plats för människan.
Tidens slut är den tid när demonerna intar hjärtat (de ger sken av att vara gudar), så att människan inte finner någon plats för sig själv hos sig själv. Hon finner ingen plats att vila på i sitt eget hjärta, inte för att det är fullt utan för att det är tomt.
För eskatologi är inte finis (slutet) och straff, räkenskap och bokslut. Det är inte en sista flätning när alla möjligheter är uttömda, utan den första smaken av en verklighet som övergår allt man kan föreställa sig.
Men vågar vi tro det? ("De trodde att han skämtade!")
Thomas Merton, mitten av 1960-talet
fredag 28 oktober 2016
fredag 21 oktober 2016
fredag 14 oktober 2016
Möjlighet?
Hur kan världen förändras?
Kan människor förändras?
Hur kan människor påverkas?
Vad krävs för att någon vill bli en bättre människa?
Var är alla goda människor?
Vad är det goda?
Finns det något gott?
Är människan god?
Vem avgör vad som är gott?
Vill vi ha det goda?
Vilket pris har det goda?
Vilket pris är jag beredd att betala?
Skall jag betala?
Vad skall jag betala med?
Vad är jag?
En människa?
Ett liv?
Kan människor förändras?
Hur kan människor påverkas?
Vad krävs för att någon vill bli en bättre människa?
Var är alla goda människor?
Vad är det goda?
Finns det något gott?
Är människan god?
Vem avgör vad som är gott?
Vill vi ha det goda?
Vilket pris har det goda?
Vilket pris är jag beredd att betala?
Skall jag betala?
Vad skall jag betala med?
Vad är jag?
En människa?
Ett liv?
onsdag 31 augusti 2016
Krypa till korset
En flyktig tanke söker gensvar i Detet träskmarker,
för att etablera kontakt med drifternas källa.
Det upptagna Jaget låter sig bedras och lockas dit ut,
för att försent inse sitt misstag.
Svavelosande duster av ångest når upp i det medvetna,
där själen förgäves försöker blåsa bort dess doft.
Endast förödmjukelsen i bekännelsen,
och krypande till korset gör luften ren igen.
för att etablera kontakt med drifternas källa.
Det upptagna Jaget låter sig bedras och lockas dit ut,
för att försent inse sitt misstag.
Svavelosande duster av ångest når upp i det medvetna,
där själen förgäves försöker blåsa bort dess doft.
Endast förödmjukelsen i bekännelsen,
och krypande till korset gör luften ren igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)