Tradition och Revolution

Kyrkan är i grunden både konservativ och revolutionär samtidigt.  

Genom att återvända till traditionen, förnyas och fördjupas den revolution, som säger Nej till den som älskar pengar, nöjen, berömmelse och makt med budskapet: 

Var fattig, gå till de i utkanten av samhället, ta de bortersta platserna, bo med de föraktade, älska din nästa och be och välsignad dina fiender. 

"Varje kristen individ och varje ny period av kyrkan måste återupptäcka detta och återgå till det kristna livets källa."

Thomas Merton, Vägen till kontemplation

Dali from the Back... (1972 - 1973), Dali

I Exil från Verkligheten

Tron inte bara förklarar det outforskade, tron införlivar det outforskade med vardagslivet på ett levande, dynamiskt och effektivt sätt. Trons funktion är att integrera mysteriet, det okända med det kända till en levande helhet, så vi alltmer förmår nå bortom vår yttre människas begränsningar.

Tron är alltså enda vägen till att öppna verklighetens djup och även vårt egna djup. 

Tills vi överlåter oss till Gud och bekänner oss som sant troende, blir vi oundvikligt en främling för oss själva, i exil från verkligheten. 

Tron

Tron låter intellektet få del av sanningen som förnuftet inte själv klarar greppa. Intellektet kan tänka sig att lära känna Gud genom att älska honom och genom det acceptera Gud och Hans ord om sig själv på Guds egna villkor. 

Tron tar emot Gud själv och säger "ja" och vi blir är ett med Honom, 

 - Fader, Son och Helig Ande - 

Tro

Tron måste går längre än ord, och inte vara så upptagna med den rätta lydelsen att vi aldrig når bortom orden, fram till den obeskrivliga verkligen som de visa oss. 

Tro är att öppna sitt inre öga, hjärtats öga och låta det fyllas av ljusets gudomliga närvaro.

Tron är relation när vi talar om Gud som person, den har en dialogisk karaktär. 

Tron är den pågående resan till den Gud i vilken vägen och målet sammanfaller. 

En människas tro ger sig framför allt till känna i hennes sätt att leva och relatera till sin omvärld, i form av en öppenhet. 

Solnedgång i mars, västra Granvik

En aforism

"Problemet är att lära sig hur man avstår från bitterhet utan att sälja sig till organisationsmänniskor som vill att alla skall acceptera det orimliga och den moraliska anarkin i en anda av uppryckning och villig delaktighet."

Thomas Merton, Vägen till Kontemplation

I dagens teologiska debatt, där nyfrälsta frejdigt evangeliserar omgivningen med det som är nytt för tiden och människor lockas in i frågan med ett för eller emot, till ett sällsamt skådespel inför världens ögon. 

Men där tystnad i frågan finns, finns också svaret. 

Vår, Hörviken, Kållandsö

Och om sången nån gång skulle tystna...

Tack Gud, att Du i Din Nåd inte ser våra missgärningar

och synder, när vi söker vårt eget bästa. 

Tack Gud att vi alltid kan komma till Dig, och att även när vi syndar,

står Du med öppna armar för att ta emot oss i Din Nåd.

Tack Gud, för Din kärlek som leder oss till omvändelse, 

till att våga stå ansikte mot ansikte med vår Skapare. 

Han som är vår Fader, som alltid är med oss och 

som har gett oss Sin Son för att följa Hans exempel, 

och fyllt oss med Sin egen Ande till liv och ledning, 

i med- och motgång.

Hjälp oss att vandra i Ödmjukhet inför Dig och inför vår Nästa, 

så våra liv blir en Lovsång till Dig.

"

Vår tids kontemplation

"Det verkar som om tv (läs skärm) skulle kunna blir ett slags groteskt surrogat för kontemplation: en total kapitulation för vulgära idoler, ett nedstigande i naturvidrig passivitet, ... . Det tycks om tv (läs skärm) bör användas med ytterlig omsorg och återhållsamhet av den som hoppas kunna ta det andliga livet på allvar."

(Thomas Merton, 1961, Vägen till kontemplation)

utan tanke, reflektion eller ledning, 

scrollas timme efter timme bort, 

bortvänd, frånvänd från denna världen, 

flyende från tristessen eller fångad under begäret, 

utan möjlighet att se sig själv, denna världen, 

eller sin nästa,

överfylld med intryck, tom på upplevelser, 

"När han såg folkskarorna, förbarmande han sig över dem, efter som de var rivna och slagna, som får utan herde."

Matt 9:36

Bortom Alla Horisonter

i Själens centrum öppnar sig Djupet, det Eviga Livets Källa och Rymd,

Som står i Korrespondens med Naturen, yttre Rymd och vår Nästa.

En förening mellan det Yttre och det Inre, där man Möter sig själv, 

i Gemenskap med Kristus, som skapar Närvaro och Uppmärksamhet på vår Nästa.

Vår tid, del 2

Över hela jordens yta spirar girighet och habegär hos människor,
vilket leder till schismer och sår som hindrar enighet, 

utan kan vidga sig och öppna sig till förödande krig.

Världens historia, med all materiell förstörelse av städer, 

nationer och folk är ett uttryck för den inre splittring som

råder i människors inre, även de heligas. 

Hos varje svag, vilsen och isolerad medlem av mänskligheten

föds en hatets vånda ur den egna hjälplösheten, 

tecken och uttryck för ensamhet, självförakt och ovärdighet.

Det är den gnagande, plågsamma känslan av ovärdighet som 

ligger till grund för allt hat. Frånvaron av upplevd kärlek

leder till förakt och oförmågan att älska ger känslan av ovärdighet. 

Vilket är helt riktigt, ingen är värdig den kärlek

som Guds Son visar oss när han i vårt ställe dör på korset. 

------------------------------------------------------------------------------

Med vår första kristna tanke att svaret på hatet är kärlekens bud, 

är inte det som nödvändigtvis behöver komma först.

Det första budet är att tro!

Roten till kristen kärlek är inte vilja att älska, 

utan tron att man är älskad. Tron att man är älskad av Gud. 

Tron att man är älskad av Gud, oavsett värde!

Dali - Christ of St. John of the Cross

Fullkommas i Gemenskap

Månljus, Kållandsö

Kontemplationens tystnad är en 

djup, innerlig och ändlös samhörighet, 

inte bara med Gud utan också människor.

Ju mer jag blir identifierar med Gud

och hans kärlek, desto mer blir jag 

ett med alla andra som är ett med honom. 

Kontemplation är ofullständig

om den inte delas, utan blir

fulländad när den delas med andra.