helga

här är jag, på samma plats igen
ner på mitt ansikte
ropar ut,
vill att du hör min bön
kom ner och rädda mig



Delirious - Sanctify, egen översättning

bön

öppna djupet i mig
låt din härlighet flöda fram
gör mig till mer än vad jag är
låt mig se

Reflektion över ohälsan i dagens samhälle

Etty Hillesum - judisk kvinna i 28 årsåldern  som levde under den tyska ockupationen i Nederländerna, med dess begränsningar och vetskapen om vad som hände judar i  koncentrationslägren i Polen under samma tid.

Från henne dagbok 2 juli 1942:

"Jag menar att de flesta västerlänningar inte förstår konsten att lida och i stället grips av tusen olika slags ångest."

"Man måste acceptera att döden hör ihop med livet, också den fasansfullaste död."

En pre-apokalyptisk tid - en delrecension av Etty Hillesums Dagböcker och brev

Jag läser Etty Hillesums dagböcker och brev. Utan att fördjupa mig i historien eller hennes liv så har hennes ord drabbat mig. Inte som en omvälvande kraft i mitt liv utan mer förändrat mitt förhållningssätt till den tid vi lever i.

Hon som jude levande på 1940-talet, med kunskapen och det faktum att hon närsomhelst kunde hämtas till förhör, fängslas eller dödas och det är utifrån denna fond som hon sedan skriver sina texter. 

I det hon skriver framkommer inte det historiska skeende utan hon beskriver sina egna känslor, sitt förhållande till andra människor och sin framväxande relation till Gud. 

Min första reflektion när jag började läsa om Etty var de likheter jag upplevde fanns till Augustinus, det var som att läsa en nyare form av hans Bekännelser. Den yttre världen är endast en fond som skymtar förbi som hastigast med är det inre landskapet, den inre resan hos dessa människor som förmedlas och som framkommer när jag läser om dessa livsöden. 

Den andra reflektionen som drabbar mig hårdare är den likhet som jag uppfattar mellan Etty och de gymnasieungdomar som jag dagligen undervisar. 

Ett känslokaos, ett sökande efter vad som är rätt och fel, ett ifrågasättande vad det är för märklig värld som vi lever i. Men också ett ständigt speglande av sig själv genom andra människor, med ett identitetssökande i och genom människor runt omkring, kanske just för att dessa är lättare att förstå, än den värld och tid som man lever i. 

Jag skulle kunna drista mig att säga att Etty Hillesum var den första post-moderna människan, precis som man brukar säga att Augustinus var den första moderna människan. 

Men för att ta detta ett steg till och spana in i framtiden. Med de miljöhot som är i världen idag, med den rädsla för terror som finns runt vår jord, med det informationsflöde som finns via internet om alla jordbävningar, krigsområde och svältkatastrofer runt om i världen, finns en växande känsla av att slutet för mänskligheten är nära, likt det hot som Etty ständigt levde med som judisk kvinna under 2:a världskriget. Även om hennes överhängande hot var mer personligt än dagens globala hot. 

Detta gör Hillesums liv än mer intressant att läsa,
där hon kanske mer framstår som den första pre-apokalyptiska människan.