Efter ha läst klart Etty Hillesums Dagböcker och brev står det helt klart för mig, hon är en föregångare med stora likheter med dagens ungdomar.
Genom att ständigt leva med vetskapen och hotet att kunna bli skicka till koncentrationsläger men också leva i ett s k uppsamlingsläger, är både det egna livet och det som händer runt om henne omständigheter som är omöjligt kan blunda för.
Något som ungdomar idag lever under idag, med vetskapen att den psykisk hälsan skenar bland ungdomar, ett inre hot, rädsla att drabbas personligt. Men också där vi framför våra ögon ser hur en ekologisk katastrof sakta med säkert utspelar sig, som något stort, odefinierat hot men också som något konkret som drabbar naturen runt oss.
Hur är Ettys väg genom detta? Till en gemenskap, till en Gudstro och en tro på mänskligheten?
Här tror jag det finns ledtrådar till att ge dagens ungdomar hopp och framtidstro men också till att komma in i gemenskap med Gud, sig själv och andra människor, trots rådande omständigheter.
Kanske också nycklar hur vi kan förhålla oss till denna pre - apokalyptiska tid utan att bli fullständigt resignerade.
I detta är Etty ett närmast provocerande exempel att hon kan trots de värsta tänkbara tider och omständigheter har en tro, ett hopp och en kärlek till livet och en mänsklighet i förfall.
