onsdag 22 maj 2013

Tekniska dilemman

Att skolan är och bör vara i framkant med den tekniska utvecklingen ser jag som något positivt. Men tekniken har även den sina begränsningar och skapar ibland mer hinner än möjligheter.

Beroende på om skolan, inte programmet, har valt att använda PC eller Mac ställs ofta programmet i ett dilemma. Vilka program skall vi använda? Vad är möjligt? Vad har vi råd med? Vad använder branschen? Vad som är bäst för eleverna kommer relativt långt ner på listan. Och frågan är vad som är bäst för eleverna. Branschens krav? Bäst för utbildningen?

Vad som är lätt att använda står ofta i kontrast vad som ger de största möjligheterna och bästa resultatet.
Jag har sett skolor använda datorns märke för att marknadsföra skolan. Bra eller dåligt?
Det lägger man ut på eleverna vad de uppfattar som är bäst eller vad som är "inne" eller populärt.

Här står alla skolor och program inför svårigheter, men yrkesprogrammen kanske har ett försprång då man alltid kan vända sig t ex programråd, för att höra vad branschen efter frågar.
Men då anpassar man sig till branschen och inte utvecklar den...

"Skarpa projekt"

Både på de arbetsplatser jag varit som VFU och lärare har det förekommit projekt på HA-programmet som har varit "skarpa". Detta innebär att man får ett uppdrag från någon som inte har något med skolan att göra, som elever skall utföra. Det kan vara uppdrag som de gör i skolan som t ex affischer, logotyper men också utanför skolan så som inventering, skyltning m m.
Detta är något som litteraturen tar upp som något positivt och jag upplevt som verkligt meningsfullt och berikande för eleverna. Det ger ett allvar i skolarbetet men också en naturlig och viktig kontakt ut i näringslivet.

Dessa projekt bygger på att ett upparbetat samarbete och förtroende med branschen på orten, vilket skapar förutsättningar till detta. Ofta byggs sådant upp över lång tid men jag tror även vi nyutexaminerade lärare har mycket att tillföra till denna relation. Speciellt om vi arbetat i branschen på samma ort som vi är lärare i, då kan vi ta med kontakter och relationer från branschen in i skolan. Något som jag både vill och ser en möjlighet att göra utifrån min bakgrund.

Utifrån ett lärarperspektiv blir svårigheten att avgöra när eleverna är mogna för dessa projekt. Det jag har sett är de oftast dyker upp i åk 2 och 3. Kraven på dessa projekt bör även vara att de riktas mot alla elever i en klass och inte enbart utvalda, ofta starka, elever.

Till dessa "skarpa projekt" bör även UF ses. Många skolar använder sig av UF på HA-programmet, vilket jag ser som mycket positivt så jag själv har bakgrund som egen företagare. Men man bör funderar på hur dessa riktas. Är det ett UF-företag som kommer agera på skolan eller kommer kunder och relationer utanför skolan skapas?
För mig är det självklart att dessa företag skall och bör riktas utåt, utanför skolans väggar. Detta ger större mening och allvar åt skolarbetet, men också kontakter och broar mellan skola, elever och näringsliv, bransch.