Att inte döma

Lämnandet av Fadershuset, vårt ursprung, identitet och historia blir orsak till ett orättfärdigt, utsvävande och slösaktigt liv .... tills tillgångarna är slut. 

Kvar finns en historia och ett ursprung - men också ett minne av en god, mild och tålmodig Fader, upphovet till hela min existens. Hoppet om en hemkomst väcks och leder till handling.

I mötet med Fadern förväntas dom, degradering och skam över mina felval och synder. Mötet blir något helt annat. Fadern är godare, mildare och tålmodigare än jag kunnat föreställa mig. 

Den öppna famnen och kyssen förmedlar allt som behöver förmedlas. 

Förlorad och återfunnen

Herden känner oss, Han hör skillnaden när vi klagar för att saker kunde vara annorlunda än de är och när vår klagan är ett vilset rop efter Honom;

- Här är jag! Vart är du, Herre? 

I kärlek söker Han upp och utan anklagelse tar Han oss på Sina axlar och bär oss hemåt och även om vägen tycks lång, bär Han oss, hela vägen hem till Faderns hus. 

Färden slutar där den började, i Faderns hus.

Frälsning är Hemkomst, Tillhörighet och Ursprung. 

------------------------------------------------

Herre, hjälp Din kyrka att älska såsom Du älskar och se människor som Du ser dem, som Dina barn, oavsett om de är långt borta från Dig eller om de är nära.

Amen