Dela-kulturen

Att ta del, att dela.

Inte lättvindigt,
eller rutinmässigt.

Eftertänksamt,
begrundande,
och med hjärtat delaktigt.

(1 Kor 15:3)

Glädjens Herre

Själslig glädje över kroppens arbetet,
Kroppslig tyngd av kroppsarbetets slit.

Själslig glädje över frälsningens dag,
Själslig tyngd över frälsningen väg.

Själslig glädje över kallelsen stund,
Andlig tyngd av kallelsens djup.

Glädjens Herres ok är milt och Hans börda är lätt. 

En bön vid Korset

Tänk på mig när Du besöker oss

Låt mig vara med

Visa mig nåd att se Ditt rike komma

Divine Movement

Det är inte vinden som låter när den drar genom skogen,
det är trädens rörelse av vinden som ett gensvar av vindens beröring.

Det är Andens rörelse i en människa som ger genljud,
som den Andre kan uppfatta som Tilltal och Gudomligt vidrörande. 

Johannes evangelium kapitel 4, vers 14

Ur Etty Hillesum:s dagbok

Låttext från en dröm

Om du inte väljer själv,

kommer andra välja åt dig.

Etty Hillesum 2.0

Helt plötsligt väcktes en tanke,
att skriva en bok utifrån att jag
läser Etty Hillesum:s Dagböcker
och Brev för andra gången.

Denna gång antecknar jag
samtidigt som jag läser och
försöker se olika mönster
och samband till hennes möte
med sig själv, Gud och relation
till hennes omgivning.

Får se vad det blir....
arbetsnamnet får bli,
Den pre-apokalypiska människan.

Bön

Herre,

hjälp mig att leva,
             hjälp mig att dö.

Att sätta ord på Identitet.

Relation mellan Erik H Eriksons teori om jag-identitet och social-identitet, åskådliggjort av Tomas Tranströmer.

"Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv."

Tomas Tranströmer

Brev till en ung poet

Om det bara vore möjligt för oss att se längre än vår kunskap räcker,
bortom de yttre gränserna för våra aningar,
då kanske vi skulle kunna bära våra sorger med större tillförsikt än vår glädje.
För i sorgen finns det något nytt,
något okänt som tar sig in i oss;
våra känslor förstummas i osäkerhet och skam,
allt i oss drar sig tillbaka,
en tystnad uppstår,
och det nya,
som ingen vet något om,
står mitt därinne och säger ingenting

...

Vi måste omfamna vår tillvaro med det vidaste greppet vi någonsin kan - allt, även det oerhörda, måste kunna vara möjligt därinom.
Det är i grund och botten det enda mod som krävs av oss:
modet att möta det mest märkliga, exceptionella och oförklarliga som kan drabba oss.

Brev till en Ung Poet (Åttonde brevet) - Rainer Maria Rilke