Trots detta känner jag ingen rädsla eller fruktan, utan mer av tro och tillförsikt. Men inte till något i denna världen, eller jo, jag är i världen men något av det eviga, icke rumsliga, det som inte är bundet till tiden är på något sätt instoppat i mitt hjärta och där är en källa från detta utomjordiska.
Denna källa är en person som jag håller på att lära känna, och har gjort i många år. Han leder mig på sina vägar som också blir mina vägar. För de vägar jag gått skulle jag aldrig kunnat gå själv, då hans vägar går mycket längre och djupare än vad jag skulle tänkt och haft mod att gå.
Nu går jag mot Slutet men tror på en väg genom och en fortsättning på andra sidan.
"Det vatten jag ger skall i honom bli en källa,
som flödar fram och ger evigt liv." - Joh 4:14
"Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden,
och den som du har sänt, Jesus Kristus" - Joh 17:3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar