Jag har upptäckt en trend eller ett förhållningssätt som varit i tilltagande de senaste åren. Det handlar om människovärde och trenden är den att man kopplar ihop människovärdet till vad människor gör, istället för vad en människa är.
T ex så kommenterade jag ett Facebook inlägg där den som skrivit det menade att en som slår hundar har mist sitt värde som människa. På frågan om man inte skall fördöma handlingen istället för människan ansåg personen att mördare, pedofiler, våldtäktsmän m m är något som vi skulle kunna klara oss bra utan.
Och javisst, jag förstår resonemanget, men tänker man på det lite djupare så är detta en mycket farlig väg att gå på, för vem säger att man mist ditt värde som människa. Vart går gränsen eller är det godtyckligt, upp till "gatans parlament" att avgöra det, som det var t ex med Hagamannen, där personen ifråga faktiskt avtjänat sitt straff, men där någon/några menar att han inte har straffats nog och misshandlar honom på öppen gatan.
Problemet utifrån ett kristet perspektiv är att ingen är god nog, ingen lever upp till den standard som vi skulle kunna gjort som människa. Men Gud dömer inte ut oss, eller säger att vi är körda, utan istället tar han på sig det straff som vi borde haft, då Gud dör för oss på korset, i syndarens ställe, i mitt ställe.
Så för min del väljer jag att se människan, där alla människor är värda att älskas och få en chans till, som jag fick. För mig handlar det om att tro på människan och tro på Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar