Vardagsrums lyrik

Tänk på:
Livets korthet,
Dödens visshet, 
Evighetens längd.

Detta stod det på en bonad som hängde i min farmor och farfars vardagsrum, mitt emot TV:n, som någon form av kontrast till ytlighet, lättsinnighet och underhållning. Liksom två poler som Livet utspelar sig emellan.

För min farmor och farfar var dessa två poler levande, samtalen kring köksbordet rymde dessa två och allt som fanns däremellan. Ofta handlade det om människors väl och ve, men aldrig lättsinnigt eller nedlåtande, utan i vördnad och nyfikenhet, både på livet, människorna och världen runt oss. Bonadens budskap sattes ofta i relation till deras tro, där svaren och framförallt tryggheten fanns inför Livets stora frågor.  Speciellt efter att farfar gått bort och i de långa samtalen jag fick tillsammans med farmor många år efter detta. Inte samtal i vemod, bitterhet eller nostalgi utan nyfikna, framåtblickande samtal, som ofta slutade med de tacksamma orden, "Vi har det allt bra.".
Ord som satte bonadens budskap i relation till TV:ns nyheter.