Det är alltid spännande att reflektera över den litteratur vi läser och försöka sätta in den i den tid vi själva är. Detta är något som författarna ofta göra med tidigare forskning, rön och teorier. Att varje teori, forskning eller varför inte tanke kring t ex lärande är "barn av sin tid.".
Därför bör ju även dagens litteratur och lärande vara "barn" av vår tid. Det jag specifikt tänker på är återigen det sociokulturella perspektivet. Ett perspektiv jag uppskattar och som är ganska heltäckande ang. lärande och kunskap. Den följer och går vidare på vad som tidigare sagts och gjort inom området men bör, som jag tidigare nämnt, vara tankar av vår tid.
Vad är signifikant för vår tid då? Vad innebär den tid vi lever i och hur relaterar den till det sociokulturella perspektivet?
Här skulle man kunna påbörja en större uppsats men jag vill bara nämna några saker jag stött på och tänkt på:
Därför bör ju även dagens litteratur och lärande vara "barn" av vår tid. Det jag specifikt tänker på är återigen det sociokulturella perspektivet. Ett perspektiv jag uppskattar och som är ganska heltäckande ang. lärande och kunskap. Den följer och går vidare på vad som tidigare sagts och gjort inom området men bör, som jag tidigare nämnt, vara tankar av vår tid.
Vad är signifikant för vår tid då? Vad innebär den tid vi lever i och hur relaterar den till det sociokulturella perspektivet?
Här skulle man kunna påbörja en större uppsats men jag vill bara nämna några saker jag stött på och tänkt på:
- När jag ägde ett kafé var det ofta äldre män där och fikade. Diskussionerna var ibland högljudda och inte alltid rumsrena. Ibland kom skolan upp till diskussion, med ett förr och nu resonemang. Ofta nämndes att det som man har haft nytta av i skolan är språk, och då syftar man inte på svenska utan på engelskan man lärde sig och hur bra det var och är att kunna språk och kunna kommunicera med andra människor. Både när man själv är utomlands eller när turister och dylikt kommer hit.
Det är kanske inte det starkast argument för det sociokulturella perspektivet är barn av vår tid men detta nämndes så många gånger så att jag kom ihåg och reflekterade över det när jag läste boken. Det säger även något hur "vanliga" människor uppskattar språkkunskapen och vilka dörrar det öppnar. - Det andra är det "lilla" projektet i Europa som har byggdes i 50 - 60 år som kallas EU. En av grundpelarna för att bygga denna gemenskap är att överbrygga de språkliga barriärerna inom EU. Alla som är aktiv inom EU har rätt att få allt material, skriftligt eller språkligt, på sitt modersmål. Detta gör man för att man tror att språket/kommunikationen mellan människor och är grunden för förståelse, enhet och gemenskap. Om det verkligen är så skulle man kunna diskutera men vi kan väl i alla fall konstatera att språket kan vara ett hinder för förståelse, enhet och gemenskap.
- Det tredje lilla argumentet är något som lanserades i Japan för någon vecka sedan. Det var en app till telefonen där man i realtid kunde prata med någon annan på ett annat språk och få det direkt uppläst på sitt eget språk under tiden som man pratade i telefonen.
Här även hört diskussion om detta på radio och hur detta skulle kunna revolutionera vår kommunikation med andra människor och på ett helt nytt sätt bryta ner språkliga hinder och öka vår möjlighet till kommunikation, lärande och gemenskap.
För mig är alla dessa tre argument något som påvisar att det sociokulturella perspektivet är något som verkligen är något som aktuellt och något som är "helt" rätt just nu.
Om det alltid har varit så och om det alltid kommer vara så, det tror inte jag i alla fall.
