Tekniska dilemman

Att skolan är och bör vara i framkant med den tekniska utvecklingen ser jag som något positivt. Men tekniken har även den sina begränsningar och skapar ibland mer hinner än möjligheter.

Beroende på om skolan, inte programmet, har valt att använda PC eller Mac ställs ofta programmet i ett dilemma. Vilka program skall vi använda? Vad är möjligt? Vad har vi råd med? Vad använder branschen? Vad som är bäst för eleverna kommer relativt långt ner på listan. Och frågan är vad som är bäst för eleverna. Branschens krav? Bäst för utbildningen?

Vad som är lätt att använda står ofta i kontrast vad som ger de största möjligheterna och bästa resultatet.
Jag har sett skolor använda datorns märke för att marknadsföra skolan. Bra eller dåligt?
Det lägger man ut på eleverna vad de uppfattar som är bäst eller vad som är "inne" eller populärt.

Här står alla skolor och program inför svårigheter, men yrkesprogrammen kanske har ett försprång då man alltid kan vända sig t ex programråd, för att höra vad branschen efter frågar.
Men då anpassar man sig till branschen och inte utvecklar den...

"Skarpa projekt"

Både på de arbetsplatser jag varit som VFU och lärare har det förekommit projekt på HA-programmet som har varit "skarpa". Detta innebär att man får ett uppdrag från någon som inte har något med skolan att göra, som elever skall utföra. Det kan vara uppdrag som de gör i skolan som t ex affischer, logotyper men också utanför skolan så som inventering, skyltning m m.
Detta är något som litteraturen tar upp som något positivt och jag upplevt som verkligt meningsfullt och berikande för eleverna. Det ger ett allvar i skolarbetet men också en naturlig och viktig kontakt ut i näringslivet.

Dessa projekt bygger på att ett upparbetat samarbete och förtroende med branschen på orten, vilket skapar förutsättningar till detta. Ofta byggs sådant upp över lång tid men jag tror även vi nyutexaminerade lärare har mycket att tillföra till denna relation. Speciellt om vi arbetat i branschen på samma ort som vi är lärare i, då kan vi ta med kontakter och relationer från branschen in i skolan. Något som jag både vill och ser en möjlighet att göra utifrån min bakgrund.

Utifrån ett lärarperspektiv blir svårigheten att avgöra när eleverna är mogna för dessa projekt. Det jag har sett är de oftast dyker upp i åk 2 och 3. Kraven på dessa projekt bör även vara att de riktas mot alla elever i en klass och inte enbart utvalda, ofta starka, elever.

Till dessa "skarpa projekt" bör även UF ses. Många skolar använder sig av UF på HA-programmet, vilket jag ser som mycket positivt så jag själv har bakgrund som egen företagare. Men man bör funderar på hur dessa riktas. Är det ett UF-företag som kommer agera på skolan eller kommer kunder och relationer utanför skolan skapas?
För mig är det självklart att dessa företag skall och bör riktas utåt, utanför skolans väggar. Detta ger större mening och allvar åt skolarbetet, men också kontakter och broar mellan skola, elever och näringsliv, bransch.

Ögonblick

Idag lärde sig min dotter att cykla. Vilka ögon, dom tindrade som de klaraste stjärnor. Hon mästrade det, klarade det. Vilken lycka.

Att först spring efter och hålla i pakethållaren och sedan släppa och se hur hon cyklar själv är också stor lycka.Helt plötsligt föll alla bitarna på plats, åldern var inne, snön hade smält, cykelhjulen var pumpade, pappa hade tid, och vilja fanns där.

Det är mycket som måste vara på plats för att ögonblicket skall komma. Vissa saker går att påverka, vissa saker får man ta när tillfälle ges och vissa saker får man helt enkelt vänta in.

Saker som att lära sig cykla går inte att forcera fram, men tids nog kommer förmågan, mognaden och motivationen. T ex vår 3 årige son var väldigt motiverad att lära sig att cykla idag, efter att han sett sin stora syster lyckas.

Livet är rikt och man kan lära sig praktisk didaktik när man minst anar det.  

Författarbrev.

Som hjälp i våra studier har vi fått ett uppdrag att skriva ett brev till någon av författarna i en bok som ingår i kurslitteraturen. Boken heter "Didaktik för yrkeslärare". Jag har valt att skriva brevet till författaren av första kapitlet då detta fastnade hos mig och var med som ett filter genom hela boken. Det kommer säkert finns fler tillfällen att åter komma till denna bok här på bloggen.

Brev till författaren av Kapitel 1 Per-Erik Ellström.

Hej.

Jag vill först tack för ett spännande kapitel och det har levt med mig genom hela boken. I ditt kapitel tar du upp en problematik utifrån hur vi som yrkeslärare och pedagoger skall utbilda våra elever.

Skall vi anpassa undervisningen till dagens efterfrågan och dagens arbetsplatser eller skall vi utbilda elever till att utveckla och till framtidens arbetsplatser?

Som jag ser det finns för och nackdelar med båda sätten att se på yrkesutbildning och jag går inte igenom dessa utan vill komma till hur jag tänker och ser på detta.

Egna reflektioner

Min tanke kring dessa två begrepp är inte, antingen eller, utan både och. De hör ihop och går inte att skilja åt mer än i teorin. Utbildningen måste anpassas till dagens yrkesliv för att den skall ha legitimitet men för att ungdomar skall kunna attraheras av den måste den ha en framtid och ett framtids/utvecklings perspektiv.

I dessa två, anpassa och utveckla, finns både historia, nutid och framtid – elever behöver både ett historiskt perspektiv och se varifrån yrket kommer, men också en nutidsanalys för att kunna ta sikte på framtiden och framförallt vad framtiden kommer innebära för yrket. I detta tidsperspektiv ser jag både en anpassning och utveckling, där anpassning hör till historia och nutid, och där utvecklingen är framtiden.

Svårast, speciellt för oss lärare, är framtiden och utveckling både att det är svårt att sia om framtiden men också kunna ”hänga med” i utvecklingen. Men det är även svårast för eleverna som beskrivs på sidan 202, där eleverna beskrivs som att de vill ha enkla, anpassade uppgifter, rakt och enkelt.

Då jag jobbat på ett gymnasium och även under min VFU tid, har jag konstaterat att dessa ungdomar i många fall inte är mogna för problemlösning och utvecklingsinriktad utbildning/lärande. En tanke som jag kan skönja på sidan 32, vilket jag finner intressant, är utförande och anpassning undervisning är en ”lägre” nivå av lärande. Och utvecklingsinriktad lärande är en högre form.

Det kanske är så att vi måste börja på en lägre nivå med våra elever för att föra dem fram till ett mer utvecklingslärande. Vilket kanske också kan skönjas i läroplaner och framförallt i bedömningar, där reflektion, analyser m m ses som grunden för ett högre betyg.

Undran

Det jag undrar över är om mina tankar kring hur anpassning och utveckling sammanfaller med dina. Alltså om det du håller med om att anpassning är en lägre form än utveckling. Men också om du håller med om att det går att se utifrån ett tidsperspektiv, där anpassning är dåtid och nutid, men där utveckling är framtid.

Utifrån det sociokulturella perspektivet, som jag tycker lyser igenom hela boken, kommer vi mer eller mindre automatiskt till utvecklingslogik som du har i tabellen på sidan 31. Då ungdomar och människorna generellt inte kan låta bli att lära sig och utvecklad det de håller på med .

Om utvecklingen går framåt eller bakåt lämnar vi till en diskussion i filosofi.

Tack för du givit mig mycket att tänka över, reflektera över och ta med vidare i min utbildning.

Josef Gustafsson, blivande yrkeslärare

 

I vilken tid...

Det är alltid spännande att reflektera över den litteratur vi läser och försöka sätta in den i den tid vi själva är. Detta är något som författarna ofta göra med tidigare forskning, rön och teorier. Att varje teori, forskning eller varför inte tanke kring t ex lärande är "barn av sin tid.".

Därför bör ju även dagens litteratur och lärande vara "barn" av vår tid. Det jag specifikt tänker på är återigen det sociokulturella perspektivet. Ett perspektiv jag uppskattar och som är ganska heltäckande ang. lärande och kunskap. Den följer och går vidare på vad som tidigare sagts och gjort inom området men bör, som jag tidigare nämnt, vara tankar av vår tid.

Vad är signifikant för vår tid då? Vad innebär den tid vi lever i och hur relaterar den till det sociokulturella perspektivet?
Här skulle man kunna påbörja en större uppsats men jag vill bara nämna några saker jag stött på och tänkt på:

• När jag ägde ett kafé var det ofta äldre män där och fikade. Diskussionerna var ibland högljudda och inte alltid rumsrena. Ibland kom skolan upp till diskussion, med ett förr och nu resonemang. Ofta nämndes att det som man har haft nytta av i skolan är språk, och då syftar man inte på svenska utan på engelskan man lärde sig och hur bra det var och är att kunna språk och kunna kommunicera med andra människor. Både när man själv är utomlands eller när turister och dylikt kommer hit.
  Det är kanske inte det starkast argument för det sociokulturella perspektivet är barn av vår tid men detta nämndes så många gånger så att jag kom ihåg och reflekterade över det när jag läste boken. Det säger även något hur "vanliga" människor uppskattar språkkunskapen och vilka dörrar det öppnar. 
• Det andra är det "lilla" projektet i Europa som har byggdes i 50 - 60 år som kallas EU. En av grundpelarna för att bygga denna gemenskap är att överbrygga de språkliga barriärerna inom EU. Alla som är aktiv inom EU har rätt att få allt material, skriftligt eller språkligt, på sitt modersmål. Detta gör man för att man tror att språket/kommunikationen mellan människor och är grunden för förståelse, enhet och gemenskap. Om det verkligen är så skulle man kunna diskutera men vi kan väl i alla fall konstatera att språket kan vara ett hinder för förståelse, enhet och gemenskap.
• Det tredje lilla argumentet är något som lanserades i Japan för någon vecka sedan. Det var en app till telefonen där man i realtid kunde prata med någon annan på ett annat språk och få det direkt uppläst på sitt eget språk under tiden som man pratade i telefonen.
  Här även hört diskussion om detta på radio och hur detta skulle kunna revolutionera vår kommunikation med andra människor och på ett helt nytt sätt bryta ner språkliga hinder och öka vår möjlighet till kommunikation, lärande och gemenskap.

För mig är alla dessa tre argument något som påvisar att det sociokulturella perspektivet är något som verkligen är något som aktuellt och något som är "helt" rätt just nu. 

Om det alltid har varit så och om det alltid kommer vara så, det tror inte jag i alla fall. 

Skillnader på skolor.

Under läsåret 2011-12 arbetade jag som yrkeslärare på HA-programmet i Lidköping. Där fungerade det på ett sätt och man förstod hur de tänkte, hur undervisningen var upplagd och hur lokalerna var utformade och hur de användes.
Detta ledde till uppfattningen hos mig att HA-programmet är det mest teoretiska yrkesprogrammet av alla yrkesprogram. Vilket jag inte har något emot då jag är ganska teoretiskt orienterad som person.

När jag sedan började på min VFU-skola på ett annat HA-program blev jag mycket förvånad och fick bitvis ändra uppfattning. Där var HA-programmet väldigt praktiskt inriktat och teorin inte alls så i centrum som på min tidigare skola. Lokalerna var dessutom väldigt väl anpassa för praktiskt arbete inom handel, vilket det inte var på min tidigare skola.

Att först vara på en skola som var inriktad på teori med praktiska inslag, och sedan på en skola vars inriktning är på praktiska lektioner med teoretiska inslag, upplever jag har berikat min syn på vad HA-programmet kan vara.

Är det ena bättre eller sämre än det andra? Ja det är frågan. Det sociokulturella perspektivet menar att dess går hand i hand, det går inte säga att det ena kommer för det andra.
Det jag saknar, eller rättare sagt skulle vilja se mer utav på båda skolorna, är praktiskt arbete i "skarpt" läge. Alltså då eleverna får vara ute i butiker och arbetsplatser, för att i verkligheten lära sig handlaget och yrket. Något som Säljö i sin bok " Lärande i praktiken - ett sociokulturellt perspektiv." också förespråkar. 

Sociokulturellt persektiv - nygammalt eller antikt?

Jag har under eftermiddagen skrivit några tankar kring hur jag ser på ett sociokulturellt perspektiv som till stor del handlar om hur viktigt språket är för lärandet.
Då jag har viss teologisk bildning faller tankarna på något som skrevs i bibeln för ca 4000 - 3500 år sedan.

"Hela jorden hade samma språk och samma ord."
"De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig"
1 Moseboken kap 11

Oavsett vad man tycker och tror om bibeln, kan man konstatera att någon för längesedan har haft lika höga tankar om språket och dess betydelse för mänskligheten som Säljö ger uttryck för i sin bok: "Lärande i praktiken - ett sociokulturellt perspektiv."

Intressant...

Som lärarstudent...

Som lärarstudent får man olika uppgifter, dels för att lära sig och ta till sig kunskap men också för att kunna bli bedömd och examinerad.

En sådan uppgift är att skapa en port folio av tankar och reflektioner angående yrkesutbildning och de yrkesämnen som jag kommer att undervisa i. Såhär beskriver läraren min uppgift: 

Gör din egen portfolio där du:

- redogör för och jämföra yrkesutbildningen ur ett tidsperspektiv och med fokus på undervisning,

- beskriver begreppet yrkesämnets didaktik (innehåll, undervisningsformer, principer för bedömning av måluppfyllelse samt betygssättning)
- väljer och motiverar innehåll i de egna yrkesämnenas kurser,
- diskuterar informationsteknikens och digitala mediers roll och möjligheter i den egna undervisningen.

Spännande? 

Ja, faktiskt.

Denna blogg är alltså en del av min lärarutbildning.  

Välkommen!