Betygskriterierna för A i betyg på gymnasiet innehåller alltid ordet nyanserat, i vart fall inom ämnet psykologi. Man skall ha nyanserade redogörelser och visa på nyanserade samband, för att visa att man ha förstått. Att kunna byta och skifta perspektiv ingår också i betygskriterierna och kunna visa på nyanserade omdöme i val av perspektiv.
Den flyktingkatastrof som vi är mitt upp i, i Sverige, i Europa och faktiskt stora delar av världen behövs också kunna ses utifrån ett nyanserat förhållningssätt. I Sverige upplever jag hur både politiken och debatten och föralldel opinionen ofta är väldigt polariserad, alltså väldigt svart eller vit. Beroende på vad man förespråkar så håller man sig bara till ett perspektiv och kan definitivt inte ta in eller förstå andra perspektiv.
Utifrån betygskriterierna skulle man möjligen komma upp till ett C om man då kan visa att man ser både det svarta och det vita, men för att få A måste man se det som är däremellan och vad det är som påverkar att det rör sig mellan svart och vitt.
Detta menar jag är både en farlig väg men som också ger en skev bild av verkligheten. Där de som förespråkar fri invandring inte ser det problematiska med detta och de som vill stänga gränserna inte ser att människors utsatthet och desperation, och att vi verkligen kan göra en skillnad.
Min syn på detta mycket stora fråga, och kanske den största i vår tid är att försöka ha flera tankar och perspektiv i huvudet samtidigt.
Alltså jag ser det problematiska med att få flera hundratusen nya människor till Sverige på kort tid, men också att det är människors liv det handlar om och att det t o m är värt att höja skatt eller att sänka välfärden för att kunna ta emot dessa människor. För hittills har ingen behövt avstå eller ofrivilligt behövt göra uppoffringar i mottagandet av flyktingar.
Kärleken däremot är onyanserad, ologisk och utgivande. Men då kärleken är varken politisk, beräknande eller högljud. Utan ser endast den Andre, min nästa. Och vem min nästa är, får du läsa själv i Bibeln.
Den flyktingkatastrof som vi är mitt upp i, i Sverige, i Europa och faktiskt stora delar av världen behövs också kunna ses utifrån ett nyanserat förhållningssätt. I Sverige upplever jag hur både politiken och debatten och föralldel opinionen ofta är väldigt polariserad, alltså väldigt svart eller vit. Beroende på vad man förespråkar så håller man sig bara till ett perspektiv och kan definitivt inte ta in eller förstå andra perspektiv.
Utifrån betygskriterierna skulle man möjligen komma upp till ett C om man då kan visa att man ser både det svarta och det vita, men för att få A måste man se det som är däremellan och vad det är som påverkar att det rör sig mellan svart och vitt.
Detta menar jag är både en farlig väg men som också ger en skev bild av verkligheten. Där de som förespråkar fri invandring inte ser det problematiska med detta och de som vill stänga gränserna inte ser att människors utsatthet och desperation, och att vi verkligen kan göra en skillnad.
Min syn på detta mycket stora fråga, och kanske den största i vår tid är att försöka ha flera tankar och perspektiv i huvudet samtidigt.Alltså jag ser det problematiska med att få flera hundratusen nya människor till Sverige på kort tid, men också att det är människors liv det handlar om och att det t o m är värt att höja skatt eller att sänka välfärden för att kunna ta emot dessa människor. För hittills har ingen behövt avstå eller ofrivilligt behövt göra uppoffringar i mottagandet av flyktingar.
Kärleken däremot är onyanserad, ologisk och utgivande. Men då kärleken är varken politisk, beräknande eller högljud. Utan ser endast den Andre, min nästa. Och vem min nästa är, får du läsa själv i Bibeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar