Vår tids frestelse är inte att vara fysiskt ensamma,
utan att hela tiden uppgå och stå i relation till andra.
Men att hela tiden leva med andra och i kontakt med andra,
är ingen garanti för gemenskap, eller att ha något gemensamt.
När allmänna klyschor och fraser upprepas
och ett ständigt brus av tomma ord och ljud sköljer över oss,
slutar vi att både höra, svara och tänka.
Vi isolerar oss i ett lager av okänslighet.
Men att leva i samhörighet, i sann dialog med andra,
är absolut nödvändigt om människan skall bli mänsklig.
Där kärleken får bli vår verkliga identitet,
genom att jag förlora mig i Honom som älskat mig.
 |
| Communion of the Apostles |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar