I vår tid pratar man inte om synd, vi pratar om problem, misslyckande, brustenhet. Skälet till att vi istället använder dessa ord är att de är mer gångbara än synd, för vi behöver inte erkänna var egen skuld och del i ett problem, misslyckande eller en brustenhet. Dessa ord leder istället till att man får medlidande, förståelse och kanske sakkunnig hjälp från andra.
Synder däremot måste man ångra, bekänna och sluta upp med. Allt eftersom vi har mjukat upp Bibelns språk har vi undvikit att konfrontera våra synder.
Mycket av de problem som vi män har, har sin grund i synd. Det är därför vi som människor behöver en Frälsare från synd, för att vi skall komma till rätta med dessa problem. Därför kom Jesus Kristus för att dö för våra synder och därigenom bli svaret till våra problem, som har sin grund i synden.
När Paulus konfronterar korinterna med deras synd, är det av kärlek han vänder sig till dem, så att de kan ångra, bekänna och lämna sin synd. Det ledde givetvis till bedrövelse hos korinterna, men där mänsklig bedrövelse innebär att vi är rädda för att bli avslöjande, leder gudomlig bedrövelse till att vi sörjer över att vi syndat och vill bli fria från synden. Och här är vi alla i samma båt:
"alla har ju syndat och är i saknad av härligheten från Gud", Rom 3:23
Ett mänskligt sätt att handskas med synd är att göra som Adam i lustgården, först genom att försöka gömma sig för Gud, sedan att dölja sin nakenhet, som var mer symboliskt och sedan gå i självförsvar och skylla på någon annan, i Adams fall Eva och i förlängning Gud, "Kvinnan som du har satt vid min sida...", 1 Mos 3:12.
Alltsedan Adam och Eva har människan inte lyckas förbättra sin natur, trots ökad tekniska kunskap och vetenskapliga framsteg. Det är inte vår personlighet eller genom våra egna handlingar och gärningar som kommer ta oss in i det land som Gud lovats oss, utan om vi ödmjukar oss och erkänner Guds väg och tillämpar Guds vishet, som har sin grund i hans Ord, som vi kan komma in i löftets landet och bli de män Gud har skapat oss att vara.
Egen sammanfattning av kapitel 3 från boken Maximal manlighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar