Våra föreställningar lägger grunden för våra handlingar och vi försöker leva upp till de föreställningar vi har om oss själv. Många gånger är det väldigt bra att ha en förebild.
Med detta behöver vi förstå exemplets makt, med att vara ett gott föredöme. Många gånger kommer våra förebilder från TV och från nätet, där begäret efter pengar, inflytande och beundrar är motiven bakom de förebilder som kommer därifrån.
Oavsett om vad vi tycker om internet och sociala medier är de förebilder och normer som kommer från dessa betydelsefull och kommer till oss effektivt. Oavsett vilka förebilder pojkar och män har, och vad de förmedlar kan vi konstatera att behovet av positiva och bra förebilder för pojkar och män är stort.
Vi kan låta Gud förnya de förebilder vi har, där Kristuslik är målet, det är också den enda vägen till att nå Kristuslikhet, att låta Gud leda och förnya oss. När vi söker Kristuslikhet låter Gud oss få nya förebilder för manlighet som vi kan använda, människor som präglats av Gud, gudfruktighet och av hans närvaro.
Män är förebilder i sina hem och det innebär inte bara i ord och handling, men också andligt. Inget kan ersätta det goda föredömet som finns hos en kärleksfull förälder. Där faderskapet inte bara innebär att vara en skyddsängel, utan någon som finns med på livets alla områden.
Det bästa en far kan göra för sina barn är att älska deras mor.
Dagens samhälle lider brist på fäder och att var en far är ett heltidsarbete som kommer kräva att vi är manliga. Ett praktiskt sätt att ta sig an det är att ta vara på viktiga stunder som finns, t ex måltider. Att skapa rutinen att familjen äter tillsammans, minst en gång varje dag och att det där ges tid att lyssna på varandra och dela dagens med och motgångar, smärtor och välsignelser med sina närmaste. Ett enkelt och bra sätt att lära sig umgås.
Här vill gärna tjuven komma, som vi läser om i Joh 10:10, och kommer i skepnad som en skärm, som vill stjäl tid, slakta initiativförmåga och förgöra relationer. Det barn och vuxna ser och tar in genom sina skärma skapar inte lugn, skänker inte trygghet och lär oss inte att tala sanning, tröst och uppmuntra, utan är ofta nedbrytande och störande. Detta gäller inte bara vid måltider utan även alla annan tid som vi har tillsammans som familj och med andra människor.
Att leda familjen i rättfärdighet är mannens primära ansvar och hans prästliga uppgift. Att inte göra det av bekvämlighetsskäl, eller låta bli av feghet eller smita för att man inte vill ta ansvar är en synd. Synd med den meningen att missa målet, malet med att vara man men att som far kan ge sin familj och sin barn tid och en god uppfostran är att gå en annan väg, mot manlighet.
Aktiva fäder som vägleder sin barn till en samhörighet med Gud och sin familj, utvecklar sin manlighet.
Egen sammanfattning av kap 11 och 12 av boken Maximal manlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar