Shenouda III

Ignition

"Detta betyder i praktiken, att det bara finns en enda kallelse. Om man undervisar, lever i ett kloster eller vårdar sjuka, om man är medlem av en orden eller inte är det, om är gift eller ogift, likgiltigt vem man är eller vad man är, så är man kallad till den högsta fullkomning - man är kallad till ett inre liv, kanske till mystisk bön och också att föra vidare resultaten av sin kontemplation till andra."



Thomas Merton - Kallad till Tystnad, sid. 322

Concern

Att inte veta vad man skall i julklapp är inga bekymmer...

Att inte veta om bilen går igenom besiktningen är inga bekymmer...

Att inte veta om veden räcker hela vintern är inga bekymmer...

Att inte ha över 100 000 kr på sparkontot är inga bekymmer...

Att inte veta vilket elbolag man skall välja är inga bekymmer...

Släktingar på flykt, tak över huvudet, alkoholism, fattigdom, hopplöshet och korruption är bekymmer. 

Med en bön i hjärtat att alla dessa med bekymmer ändå kan få en fridfull jul.

Jul; då fridens furste klev in i en världen av bekymmer och sade:

Känn ingen Oro, Jag är med Eder.

Coup de Grace

Just nu håller jag på och läser "Kallad till tystnad" av Thomas Merton, vilket jag läser med större och större behållning. Igår läste jag hur författaren och en vän samtalade om vad som krävs för att bli ett helgon, där vännen uttalade att:

"Det enda som krävs för att bli ett helgon är att vilja bli ett helgon."

Enkelt, men som döljer ett stort djup och vishet.

Att vilja, handlar inte bara om att vilja vara fram vid slutmålet utan också vilja gå vägen dit. Vilja att gå vidare, vilja att fortsätta älska. Viljan att återigen böja sig, återigen förtrösta och återigen inte veta vägen och ändå fortsätta följa Honom som säger:

Kom!

Tar sitt kors och ... följer Lammet vart det än går.

Fortitude

I natt drömde jag att jag var på en plats med många ungdomar, både ungdomar med svensk bakgrund och med invandrar bakgrund. Efter ett tag började det bli aggressivt mellan flera av ungdomarna och jag förstod att det skulle kulminera imorgon, då flera av dem skulle träffas och göra upp och jag kände mig frustrerad över att det jag sa till dem inte gick fram och jag inte kunde förmå dem att ändra på sig.
Efter några olika ansatser att prata med några av dem på olika sätt kom jag på vad jag skulle säga och som jag märkte fick dem att tänka och fundera på att ändra sig. Det var:

"Vet du vad mod är? Det är att våga backa och säga; Jag hade fel."

Illuminate me...

"Illuminate me, make me complete.
Lay me down, and wash this world from me."

VNV Nation - "Nove"

La Sécurité Dans

Jag tror att allt går mot sitt slut.

Trots detta känner jag ingen rädsla eller fruktan, utan mer av tro och tillförsikt. Men inte till något i denna världen, eller jo, jag är i världen men något av det eviga, icke rumsliga, det som inte är bundet till tiden är på något sätt instoppat i mitt hjärta och där är en källa från detta utomjordiska. 

Denna källa är en person som jag håller på att lära känna, och har gjort i många år. Han leder mig på sina vägar som också blir mina vägar. För de vägar jag gått skulle jag aldrig kunnat gå själv, då hans vägar går mycket längre och djupare än vad jag skulle tänkt och haft mod att gå. 

Nu går jag mot Slutet men tror på en väg genom och en fortsättning på andra sidan. 

"Det vatten jag ger skall i honom bli en källa,

 som flödar fram och ger evigt liv." - Joh 4:14

"Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden,

 och den som du har sänt, Jesus Kristus" - Joh 17:3

Nobody Else

The Violet Burning - Nobody Else

Mystik

Det är först de sista åren som jag vetat vad mystik eller vad en mystiker är. Det började med att jag hittade litteratur som jag både kände igen mig i och som tilltalade mig på djupet. En av dessa böcker var Vägmärken av Dag Hammarskjöld, som var fylld av djup, mening och på flera plan ogripbar och dynamisk.

Efter att tänkt på detta och min egen relation till Gud, insåg jag att flera av de erfarenheter jag själv har av Gud och som för mig är väldigt naturliga och självklara, var av mystisk natur.
Jag har en enkel tro och ett enkelt böneliv, men också i min överlåtelse och lydnad. Så för mig var dessa övernaturliga erfarenheter väldigt naturliga då jag vet att Gud finns, att man kan höra hans röst och att han vet allt i himlen och på jorden. Någonstans fanns väl även tanken att detta var något som alla kristna upplevde och var i kontakt med. 

Vad detta betyder för mig vet jag inte. Inte tror jag att jag skulle vara något speciell, men vandringen med Gud gör att både känner sig älska och speciell.

"Mystik betecknar en religiös eller filosofisk åskådning vars anhängare söker nå förening med det översinnliga eller gudomliga eller kännedom om den sanna verkligheten genom att kontemplativt fördjupa sig i den inre erfarenheten" - Wikipedia

Etty Hillesum

"Ibland, i stunder av djup tacksamhet, överväldigas jag av ett behov av att falla på knä, med huvudet djupt nerböjt och händerna framför ansiktet... När jag skriver ner det här, känner jag mig fortfarande ganska blyg, som om jag skrev om de mest intima saker. Jag skäms faktiskt mer än när jag skriver om mitt kärleksliv. Men finns det något intimare än en människas gudsförhållande?"

"Det finns verkligen en djup källa inom mig. Där bor Gud. Ibland är jag också där. Men oftare blockeras källan av stenar och bråte som döljer Gud. Då måste han grävas fram på nytt."

Etty Hillesum

Scoutauktions på Bergs missionshus

Det är inte varje dag som man prövar nya saker när man är över 40, men igår gjorde jag det. Under det årets upplaga av scoutauktionen på Bergs missionshus var jag för första gången auktionsropare. En intressant upplevelse och något som jag velat pröva någon gång i livet. Detta gav innebörden att vara i centrum en ny dimension.

Men det som hänger kvar i tanken är introduktion till auktionen som pastor Blomberg började med. Då auktion är en gammal och väl inarbetad tradition i missionskyrkan och på Kållandsö så ställde pastorn sig frågan om hur länge vi skulle hålla på med detta.
Han hade två svar, det ena var att han hänvisade till den broderade bonad som tidigare hängde på talarstolen i missionshuset där det är skrivet, "Tills dess Han kommer.". Det andra svaret var att vi skall hålla på så länge vi lever.
Vilket på något sätt ramar in det kristna livet som något som vi alltid kommer hålla på med, något vi skall bära med oss och föra med oss generation till generation. Men också med vår hoppet, att Jesus kommer tillbaka och hans rike upprättas. Ett fridsrike. Något som står i stark kontrast till de senaste dagarnas tragiska och omskakande händelserna i Paris.

#prayforparis #herreförbarmadig

From a christian point of view...

For What It´s Worth, I love You.
And what is Worst, I really Do.


The Cardigans

Skolan

Skolan är en fantastisk värld. Allt som är i Sverige är innanför dessa fyra väggar. Allt mellan högt och lågt och framförallt, alla dessa unga människor med sin drömmar, nederlag, besvikelser och förhoppningar.

Ungdomen är ingen idealisk tid. Jag brukar säga till mina elever att det är underbart att vara över 40, och att alla de stora besluten är tagna, utbildningen klar och på nåt sätt går livet sin gilla gång (vilket är positivt för mig).

Samtidigt finns det något med att arbeta med ungdomar som är underbart, det finns ett driv, en vilja att komma framåt, någon form av livs vision som börjar forma sig. I flera fall kan jag redan se detta på gymnasiet då elever vet vad de vill, i andra fall ser jag vissa embryo hos elever; vad de är duktiga på, vad de har fallenhet för, och i flera fall vad som hindrar dem från att komma ut i sin fulla potential som människor som de själva kanske inte är medvetna om.  Och det är en härlig tillfredställelse att se elever gå igenom en dörr av möjlighet som jag som lärare pekat på och hur de också får upp ögonen för denna möjlighet att komma vidare i skolan, utvecklas vidare och ha med sig ut i livet.

Enhet ger liv - Matta Al-Miskin

En fantastiskt bra bok av denne man. Radikal, konfrontativ och fyllda av kärlek och hjärta. 

Thomas Merton och Dorothy Day

Efter att läst några avsnitt i senaste numret av Pilgrim om Thomas Merton, läste jag om honom på nätet. En intressant och spännande människa, jag får nog ge mig i kast med en av hans böcker. Samtidigt snubblande jag över en kvinna som hette Dorothy Day. Hade hört lite om henne tidigare, också en väldigt spännande berättelse.

När jag skriver spännande människa så menar jag oftast inte att de levde ett spännande liv eller gjorde något speciellt, vilket dessa två gjorde. Det som jag finner spännande är när man börja förstå eller åtminstone ser skymten av deras inre liv. I bön, i tanken, i relation till Gud och deras nästa.

Det är då det börja bli riktigt spännande. Avslutningsvis ett citat av Dorothy Day:

"Those who cannot see Christ in the poor are atheists indeed."

Nyanserat

Betygskriterierna för A i betyg på gymnasiet innehåller alltid ordet nyanserat, i vart fall inom ämnet psykologi. Man skall ha nyanserade redogörelser och visa på nyanserade samband, för att visa att man ha förstått. Att kunna byta och skifta perspektiv ingår också i betygskriterierna och kunna visa på nyanserade omdöme i val av perspektiv.

Den flyktingkatastrof som vi är mitt upp i, i Sverige, i Europa och faktiskt stora delar av världen behövs också kunna ses utifrån ett nyanserat förhållningssätt. I Sverige upplever jag hur både politiken och debatten och föralldel opinionen ofta är väldigt polariserad, alltså väldigt svart eller vit. Beroende på vad man förespråkar så håller man sig bara till ett perspektiv och kan definitivt inte ta in eller förstå andra perspektiv.
Utifrån betygskriterierna skulle man möjligen komma upp till ett C om man då kan visa att man ser både det svarta och det vita, men för att få A måste man se det som är däremellan och vad det är som påverkar att det rör sig mellan svart och vitt.

Detta menar jag är både en farlig väg men som också ger en skev bild av verkligheten. Där de som förespråkar fri invandring inte ser det problematiska med detta och de som vill stänga gränserna inte ser att människors utsatthet och desperation, och att vi verkligen kan göra en skillnad.

Min syn på detta mycket stora fråga, och kanske den största i vår tid är att försöka ha flera tankar och perspektiv i huvudet samtidigt.
Alltså jag ser det problematiska med att få flera hundratusen nya människor till Sverige på kort tid, men också att det är människors liv det handlar om och att det t o m är värt att höja skatt eller att sänka välfärden för att kunna ta emot dessa människor. För hittills har ingen behövt avstå eller ofrivilligt behövt göra uppoffringar i mottagandet av flyktingar.

Kärleken däremot är onyanserad, ologisk och utgivande. Men då kärleken är varken politisk, beräknande  eller högljud. Utan ser endast den Andre, min nästa. Och vem min nästa är, får du läsa själv i Bibeln.

Pilgrim, vagabond och den inre resan.

Jag är inte mycket för att upptäcka världen. Inte heller att se nya platser eller att uppleva exotiska platser och sånt. Något som jag ändå tror ligger djup i våra mänskliga gener att göra. Förr och till viss del nu gjorde man pilgrimsresor över kontinenter till olika exotiska platser och där man både fick se världen men också i ett sökande efter en inre ro och frid.
Dagens ungdomar visar även de upp just detta, att när de tagit student vill de ut och se världen, komma bort från det vardaglig och uppleva det exotiska. Men också, som pilgrimerna hitta en inre ro, en identitet; vem är jag i denna stora världen?

Trots att jag själv inte har något behov av att detta, kan jag på något sätt identitfiera mig med både pilgrimen och dagens ungdomar. Men min upptäcksfärd har hela mitt liv gått inåt. In i fantasin på olika sätt, in i min tankevärld, in i mitt egna inre. Där jag både funnit frid och identiteten. Men som vår kyrkofader Augustinus uttryckte det; att resan inåt, blev också resan till Gud.
I min resa inåt, upptäckte jag inte bara vem jag själv var, utan också vem Gud är, vad han är för mig, vilka tankar han har om mig.I flera avseende har jag upplevt hur Gud tagit min hand och tagit mig med ut på pilgrimsresor, i mitt inre men också numera i mitt yttre.

Tack gode Gud!

40 årskris eller?

Drömde i natt att jag inte kommer hinna med allt jag vill i livet, men det var inget speciellt jag ville få gjort. Har haft lite sådana tankar det sista, man har liksom pricka av mycket på listan över saker som skall göras i livet, och det är liksom klart. Man har varit gift ett tag, vet vart man skall bo resten av livet och har ett jobb som man skulle kunna ha till pension, barnen är gjorda och man väntar bara på att livet skall gå.Nu skall man bara få tid till att göra det man vill göra...inte så att jag ångra nåt eller vill välja bort nåt jag har eller gjort, bara mer tid.Vad skulle jag då vilja göra? Kanske skulle gör en lista med saker jag skulle vilja göra eller göra mer av. Jag har en elev som håller på med en bucket-list, alltså en lista med saker som hon vill prova och ha gjort innan hon dör.Där är väl kanske inte jag, jag har inget stort behov av pröva nåt nytt eller se nåt speciellt, däremot finns det mycket som jag skulle vilja göra mer av eller saker som jag har hållit på med som jag skulle vilja ta upp igen.Men det kanske är det som är 40 årskrisen, att börja se slutet, samtidigt som man inte tyckte att man hann med så mycket när man var ung, så man dras åt båda hållen. Drömmen att kunna göra det man gjorde när man var yngre, samtidigt som man inse att man kanske inte kommer hinna med det eller inte ens har samma kroppsliga möjlighet att göra det. 

En uppdatering.

Då bloggen startade som en del i min utbildning vill jag bara ge en kort uppdatering.

Jag är nu mera legitimerad lärare och jobbar heltid. Förutom att jag blev yrkeslärare så blev jag även behörig i ett ämne som jag studerat tidigare, nämligen psykologi. Detta gör att nu undervisar i psykologi på heltid och har ingen undervisning i något yrkesämne.
Efter att varit VFU-elev på en skola, började jag jobba 40 - 70 % på en annan gymnasieskola, men när det läsåret var slut flyttade till gymnasieskolan i min hemkommun och där är jag nu är inne på mitt andra år som lärare. Fr o m med hösten 2015 är jag dessutom mentor för första årets gymnasieelever vilket också är första gången.

Om jag kortfattat skall beskriva mina tankar om det min första tid som lärare så är arbetet betydligt bättre än sitt rykte. Inte så fruktansvärd tungt och mycket att göra som alla, speciellt andra lärare gjort uttryck för. Kanske är därför som så få söker sig till yrket då ett flertal inom yrket beskriver det på det sättet.
Jag upplever också att min kontakt med eleverna är god, vilket är en tillgång både i undervisningssituationen men också vid sidan om som mentor.
Det som är negativt är vissa administrativa saker som är svårt att gör någonting åt, i vart fall som lärare. T ex som mentor för elever i 1:an har jag ingen undervisning med de elever som är mina mentorselever. Detta gör att vi har liksom ingen naturlig kontakt förutom mentorstiden, vilket är 30 minuter i veckan. Det andra som är lite negativa är att jag har ett väldigt litet ämne, psykologi, som gör att jag är på väldigt många olika program och har väldigt många elever. Har inget emot just att vara på olika program eller ha många elever, men det förväntas att man är engagerad på sitt program och framförallt är det svårt att samarbeta med andra lärare på grund av detta. För övrigt sitter jag på samhällsprogrammet vilket jag tycket är mycket passande, speciellt då skolan valt att även erbjuda beteendevetenskaplig inriktning på samhällsprogrammet. Något som jag känner att jag både vill och kan engagera mig i.

Ok, det var en kort uppdatering om läget.